betydd

Detta är mer ett ströinlägg som fungerar lite som utfyllnad. Jag har haft mycket tankar senaste dagarna, men inget som riktigt går att dokumentera på bloggen. Eller.. kan kan jag, men det är nog itne så intressant för läsare =)

I går var jag, en vän och en annan vän från göteborg ute och lekte. Vi skulle måla om clementiner, eller några såna där små citrusfrukter, vem kan skilja på dem anyways? till pumpor i äkta halloweenanda. Vi hann iofs bara göra en, som fick vaka över sergels torg... men det var fint ändå. De andra fick offra sina liv då vi gick till kungsan och de satt upp den lilla skridskorinken. Vi kanade runt och spelade lite clementinfotboll.

Tanken med detta inlägg var nog att jag var lite glad över hur trevligt man kan ha på ingenting, bara man är lite kreativ. Ska nämna att ingen av oss var speciellt peppade på att göra någonting. Men det blev bra till slut ändå.

En tanke som jag faktiskt kan förmedla är att jag har upplevt hur mycket skillnad det gör att prata med folk över msn och att bestämma att ses och prata eller umgås. Helt annan grej. Och så sträckte jag ryggen i moshpiten på en konsert... Dags för pension snart...

Jag älskar när saker bara faller på plats. Ett blogginlägg kom som på beställning i söndags.

Jag var med min kärlek, hon frågade om vi skulle baka chokladbollar och gå på chokladbollspicknink (ni som känner mig vet att jag nästan började gråta av lycka i detta ögonblick(ja, på riktigt)), jag sa självklart ja. Vi skulle ut och bjuda Lina och Hippolainen på chokladbollar. Lina ville dock inte ha vårat sällskap så vi begav oss till stan, och av någon okänd anledning, ingen av oss vet varför, så gick vi båda av naturligt på gamla stans station. Jag frågade varför, men hon kunde inte heller svara på det. Älska den spontana samhörigheten bara :P

Hur som helst, vi talade och sjöng om ägg och hon kom på idén att måla ansikten på ägg och sätta lite här och var i stan(jag börjar nästan gråta av lycka igen). Ja, det gör vi. Vi bestämmer oss direkt för att köpa ägg och påbörjar arbetet. Såhär gick det:



Vid kungsan såg vi en gammal buss, dubbeldäckare, från 60talet? Enormt cool, vi sprang genast fram och såg om man kunde åka med den, utan att veta vart den gick, det var gratis, vi klev på den och åkte. Det var supermysigt^^ allt jag kan säga, underbart. =) Klockren dag
Oj vad jag gläds åt den spontana kraftens verkan!

Ta och spola tillbaka tiden nu...
<<
chokladbollar var det ja. Undra vad som hade hänt om hon inte frågat eller om jag sagt nej till denna lilla sak.

Det finns inte så mycket att säga egentligen. Mer saker har hänt, småsaker egentligen, men det sänker en. Fast nu i efterhand så tänker jag på vad jag egentligen förlorat. Om man bortser från min benhinneinflammation och all musik och film som låg på min ipod så har jag bara förlorat det jag fått under hösten. Vissa tråkiga saker har hänt, men sånt kan man inte försvara sig mot. Dåligt väder, sjukdom osv.

Hur som helst, det enda jag egentligen har förlorat som sagt är min musik och film, annars är jag precis där jag började hösten, fast jag har lite pengar på ingång för mina två kortkorta jobb... och min ipod kommer ju tillbaka.. och en min dator kommer återvända till mig i fungerande skick. Helt plötsligt har jag ganska fina saker att se fram emot. Det dröjde inte länge innan man insåg att när man hamnar på bottnen så finns det bara ett håll att ta vägen, och det är upp. Självklart vet jag att det är så, men när man känner att man hamnat där är det svårt att se ljuset.

Hemligheten är väl att man måste få ligga lite på bottnen så att man får tid att tänka. Allting fungerar så mycket bättre när man får tid att tänka. Rekommendation till läsare: ta en längre promenad, även om det verkar tråkigt. När man inte har något att göra och tvingas tänka så inser man hur mycket enklare livet blir.
Passa på att spana in alla heta höstfärger också =)